Dachau var det första tyska koncentrationslägret, det byggdes 1933, samma år somnazisterna kom till makten. Lägret låg utanför staden Dachau 20 km nordväst om München i Bayern.
Dachau var framförallt ett koncentrationsläger för kriminella, ”arbetskygga”, zigenare och ”politiskt kriminella”. Mellan 1933 och 1945 var 200 000 personer internerade i lägret.[1] Av dess dog 31 591 av undernäring, i sjukdomar och av misshandel. Ytterligare ett par tusen sköts ihjäl.[2]
I Dachau utfördes medicinska experiment på begäran av armén och flygvapnet. Bland annat användes zigenare (Romer och Sinti) i försök att återuppliva nedfrusna personer och i tester om möjligheten att överleva på havsvatten. Riksläkaren, Dr Grawitz, var dock bekymrad – han var osäker på om de främmande raskaraktäristika hos zigenarna gjorde experimentens resultat oanvänbara för tyska ariska män.[3]
Dachau befriades 29 april 1945 av styrkor ur amerikanska armén, men kom likväl att en lång tid fungera som bostad för flyktingar.
Lägret hade gaskammare men enligt Simon Wiesenthal-centret i Los Angeles användes dessa inte för att döda människor. The Holocaust History Project har gått igenom ett stor källmaterial [4] och kommit fram till att flertalet av gaskamrarna i Dachau huvudsakligen användes för att desinficera kläder och madrasser i lägren, men att en av gaskamrarna av allt att döma var byggd för att döda människor, oklart dock om den hann tas i bruk.
